Vägen till underlandet

Den här bloggen ska få agera milstolpe i mitt liv. Den ska vara början på något nytt. Den är tänkt som en dagbok, fast en sådan som alla kan läsa, till och med kommentera om de känner för det. Här kommer jag att skriva om allt som sker i mitt liv, och om allt som inte sker.

Idag förstod jag att jag behöver skriva av mig ibland, och varför då inte starta en blogg? Jag vill inte hålla på och censurera mitt liv (som en del bloggare kanske väljer att göra) utan här ska jag vara hundra procent ärlig. Om det är något som tråkar ut folk så bryr jag mig inte. Den här bloggen är för min egen skull, ingen annans.

Jag är ingen lycklig människa, fast nog försöker jag alltid vara glad, så gott det går. Jag har inte haft så mycket tur i mitt liv (men självklart finns de som haft det mycket värre än jag) och just nu så står mitt liv ganska stilla. Jag är 20 år gammal, men bor med min nyskilda pappa, 40 mil från min mamma som bor med sin nya sambo och hans barn. Jag vet inte riktigt i vilken riktning jag ska gå härnäst. Jag jobbade senast i september, längesen nu. Jag tog studenten i år, så man kan tycka att det är okej att vara lite bortkommen, lite rädd så här i början. Lite som Alice i underlandet, fast utan underlandet. Men det känns inte okej alls.   

Men vem vet, kanske kommer det kännas lite mer okej snart. Alice fick sig ju ändå ett himla fint äventyr i underlandet till slut. Och om jag har tur, så kommer kanske även jag hitta vägen dit en dag.