Vägen till underlandet

Varför måste relationer göra så ont? För att om de inte gjorde ont så skulle de inte betyda någonting. Det är bara människor vi värdesätter och älskar som verkligen kan såra oss, för vad de gör, vad de tycker om en spelar roll.

Men ibland vill du låtsas om att de inte spelar roll. Att vad de gör mot dig inte gör ont alls. Fast varje handling, varje ord egentligen skakar om dig djupt, får dig att tappa andan, river som taggtråd i hjärtat. Du kan blunda, räkna till tio, blinka bort tårarna och låta ilskan ta över. Känna hur ett svart hat väller ut i bröstet. Förneka den där delen av dig som vill böna och be, gråta, försonas. Bli älskad.

Men hur mycket du än låtsas, förkunnar högt hur mycket du inte bryr dig och jag hatar den kossan, så kommer allting en dag komma ifatt dig, för vi vet ju alla att den enda man inte kan fly ifrån är sig själv. Men då kanske allt redan är försent. 

Hur sviken jag än känner mig, mamma, så måste jag förlåta. Vi är ju trots allt bara männniskor vi två. Det ligger inte för mig att hata. Kanske är det din förtjänst. Eller ditt fel.