Varför måste relationer göra så ont? För att om de inte gjorde ont så skulle de inte betyda någonting. Det är bara människor vi värdesätter och älskar som verkligen kan såra oss, för vad de gör, vad de tycker om en spelar roll.

Men ibland vill du låtsas om att de inte spelar roll. Att vad de gör mot dig inte gör ont alls. Fast varje handling, varje ord egentligen skakar om dig djupt, får dig att tappa andan, river som taggtråd i hjärtat. Du kan blunda, räkna till tio, blinka bort tårarna och låta ilskan ta över. Känna hur ett svart hat väller ut i bröstet. Förneka den där delen av dig som vill böna och be, gråta, försonas. Bli älskad.

Men hur mycket du än låtsas, förkunnar högt hur mycket du inte bryr dig och jag hatar den kossan, så kommer allting en dag komma ifatt dig, för vi vet ju alla att den enda man inte kan fly ifrån är sig själv. Men då kanske allt redan är försent. 

Hur sviken jag än känner mig, mamma, så måste jag förlåta. Vi är ju trots allt bara männniskor vi två. Det ligger inte för mig att hata. Kanske är det din förtjänst. Eller ditt fel.

Jag tror att många vill börja om på nytt vid den här tiden, lämna det gamla, tråkiga bakom sig. Det här året, tänker de, det här året ska bli mitt år. Och det är en himla fin tanke tycker jag. Tyvärr blir det kanske inte så för alla. Vissa tror att det vackra underbara livet som de vill ha kan komma lite av sig självt; 2010 var bara ett otursår och när klockan slår tolv den 31 december så börjar 2011 och då blir allt genast bättre. Så har även jag tänkt många gånger. Men så sker inte den där speciella händelsen ändå som man var bombsäker på skulle ske, så springer året iväg för en och så står man där en decemberkväll med snö upp till knäna och undrar var all tid tog vägen egentligen. Och så börjar man om, och hoppas på nästa år istället.

Det här året ska jag se till att de saker som jag alltid velat ska inträffa sker, jag ska ta ansvar över mig själv och mitt eget öde och göra det jag vill göra. Nyåret kan visst föra med sig tusen goda ting, med det kommer inte som ett brev på posten och ingenting blir automatiskt bättre bara för att människor skjuter raketer, skålar i champagne och springer och köper en ny almanacka. Det är bara och endast du själv som kan göra något åt ditt liv.

Du har kontroll över ditt eget öde. Fint va?